Evelina K. Öberg

Morgonen idag började med stress även fast jag inte hade bråttom. Jag hade dock ingen aning om vilken tid jag skulle vara hos min jobbcoach... Så vaknade tidigt och kunde inte somna om... Vi skulle vara hos jobbcoachen klockan 10 fick jag ett sms om sedan så jag hade stressat hem från Tallboda i onödan. 

Jobbcoachningen idag gick bra... Trots att det var i grupp. Vi hade en två-och-två-öving och jag hamnade med en tjej som var riktigt rar, så det var härligt! Sedan efter det köpte jag julklappar (har bara 3st kvar nu!!). Och nu är jag hemma och ska slå in dem.. 

Ikväll ska jag iväg en sväng till Sandra. Ska bli dundermys, Maria har kommit hem till Linkan också så det blir kalasfint!

Så mycket att göra men ingen ork. Handla julklappar, diska, baka, sova, borsta tänderna men ingen ork till något alls. Jag har sagt till min jobbcoach att jag ska jobba hemma idag. Men vad ska jag göra? Vad finns det att göra? Jag har suttit och kollat på lite utbildningar nu på morgonen för tydligen måste man utbilda sig till något också. Annars kommer jag gå hemma hela livet och känna mig slö och misslyckad. 

Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna vara aktiv med att söka jobb från klockan 8 till klockan 17. Det är ju omöjligt.... Och tydligen ska coacherna vara lediga hela nästa vecka.. Och då ska vi få en hemuppgift. Ni hörde rätt!! HEMUPPGIFT! Det känns som om jag är 14 och går på högstadiet... Inte nog att man ska vara där TRE gånger i veckan, man ska också få en hemuppgift. Jag blir så arg på upplägget och konceptet (är inte dessa typ samma sak?). Och min ilska gör mig ännu latare. Jag försöker som i protest hata allt som de hittar på! Och när jag väl hatat det känns det som om jag försöker förbise det och gör det på mitt egna vis.

Jag trodde när jag gick med på att starta min tid hos min jobbcoach att detta skulle vara en "normal" coach. En sådan som alla andra jag känner har fått komma till. Men när det gäller mig och AF så blir det alltid massa konstigt så då hamnar jag självklart hos en konstig coach. Där vi ska ses i grupp tre gånger i veckan för att utvecklas tillsammans och göra övningar och redovisa för varandra vad vi har för mål i veckan osv osv. Jag är arg. Men jag är också så typiskt svensk så jag vågar inte säga något. Jag törs helt enkelt inte. Så här sitter jag framför min dator, trygg som bara den och spyr galla. För det är det enda jag känner att jag kan göra. För jag är en fegis!

Men håll med om att om det första ni skulle mötas av när ni kommer till er jobbcoach är en whiteboard-tavla där det står ADAM & LISA (våra coacher) är världens bästa coacher /Hemlig beundrare (inringat i ett hjärta) så skulle även ni reagera! Det är högstadienivå! En fritidsgård!

Så tillbaka dit vi startade. Idag ska jag försöka hitta mig en passande utbildning. För då har jag haft något att göra idag. Detta kommer ta hela min dag, har jag bestämt. Sedan hoppas jag på ett telefonsamtal idag som gör att jag kan se ljusare på livet! Håll tummarna!

Jag har vid flera tillfällen i år kallats för Grinchen då jag inte har någon julkänsla alls. Det känns konstigt att pynta och sätta upp tomtar när det ser ut och känns som oktober ute. Dock måste jag ju medge att jag gillar detta milda väder, det faller mig i smaken, tyvärr blir julen "lidande". Men just nu har jag satt på julmusik här hemma och tänkte sätta igång med lite julstädning, eller ja... grundstädning för det sista går ju inte göra fören dagarna innan.

Jag och Alexander har gjort en deal. Inga mer sötsaker på vardagar! Ingen läsk! Ingen skräpmat! Vi är nu inne på andra dagen och det har ännu inte varit något problem - för min del. Alexander har redan fuskat (är det någon som är förvånad?). Självklart är det ett straff vid fusk, det måste finnas konsekvenser annars skulle detta aldrig hålla. För varje tillfälle man fuskar ska den andra ge fyra stycken trisslotter till den andra. Som det ser ut nu har jag stora chanser på att bli miljonär inom en snar framtid. Stackars Alexander, han vet inte vad han har gett sig in på.....

Jag är så arg! Här har jag väntat flera dagar för att se nya Gossip Girl avsnittet och så är det jättehemskt. Hur kan de ens göra sådan avsnitt? Hur ska jag kunna vänta tills nästa vecka för att se nästa? Jag vill ju veta vad som händer NU! 


För övrigt var London underbart. Jag ville inte åka hem alls, jag ville stanna för all evighet. Vi kommer garanterat åka tillbaka igen, snart hoppas jag!

Det såg mörkt ut i början om det skulle bli någon Londonresa överhuvudtaget i år. De resorna vi kollat på var slutsålda och vi var uppgivna. Men efter en dags tänkande ville vi inte ge upp så nu har vi bokat allt själva från grunden - ingen paketresa.

Har precis skickat iväg en småsurt mail till arbetsförmedligen. Jag är trött på att hamna mellan stolarna och trött på att sitt fast i detta stadie i livet.. Det är dags att rycka upp sig! Det är dags för förändring! Jag ska färga håret blått, göra revolution, skaffa mig ett jobb! Dock med blått hår kanske det kan vara lite svårt att ens få ett jobb... Jag får helt enkelt göra något mindre drastiskt.. Målar kanske naglarna blåa istället...

Dagar av sorg. Dagar av saknad. Dagar med ett huvud fullt av tankar.

As strong as you were, tender you go. I'm watching you breathing for the last time.
A song for your heart, but when it is quiet, I know what it means and I'll carry you home

Förkyldningen har hittat hit ännu en gång. Hoppas den försvinner lika snabbt som den kom. Vill komma igång med träningen nu när jag och Alexander kommit underfund med gemensamma träningsdagar. Och snart är det ny månad och då ska jag köpa träningsskor så att jag kan utnyttja mina sista månader på gymmet (innan jag säger upp kortet.)

Ligger i sängen. Regnet verkligen öser ner just nu. Jag åkte bussen hem från stan, trots det korta avståndet. Dock ångrade jag mig när jag satte mig på bussen. En tant råkade sätta sig PÅ mig, det gjorde inte ont med det kändes ska jag säga er! Inte råga på det, hon luktade så oerhört illa. Det var en lukt av damm och blött och jag vet inte vad. Fy! Sedan det värsta av allt, jag satt instängd och alla som satt/stod runt omkring mig började hosta. Tanten brevid hostade i sina händer. ÄCKLIGT! 


De som känner mig vet att jag har problem med sjuka människor. Jag gillar inte sjukdomar. Jag gillar inte bakterier. Det skrämmer mig. Fick sådan panik att jag ville av bussen på direkten. Men jag satt kvar, kollade ut genom fönstret och andades i jackan. Som tur var är inte bussresan från stan hem så lång....