Jag é inte bitter!
Så mycket att göra men ingen ork. Handla julklappar, diska, baka, sova, borsta tänderna men ingen ork till något alls. Jag har sagt till min jobbcoach att jag ska jobba hemma idag. Men vad ska jag göra? Vad finns det att göra? Jag har suttit och kollat på lite utbildningar nu på morgonen för tydligen måste man utbilda sig till något också. Annars kommer jag gå hemma hela livet och känna mig slö och misslyckad.
Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna vara aktiv med att söka jobb från klockan 8 till klockan 17. Det är ju omöjligt.... Och tydligen ska coacherna vara lediga hela nästa vecka.. Och då ska vi få en hemuppgift. Ni hörde rätt!! HEMUPPGIFT! Det känns som om jag är 14 och går på högstadiet... Inte nog att man ska vara där TRE gånger i veckan, man ska också få en hemuppgift. Jag blir så arg på upplägget och konceptet (är inte dessa typ samma sak?). Och min ilska gör mig ännu latare. Jag försöker som i protest hata allt som de hittar på! Och när jag väl hatat det känns det som om jag försöker förbise det och gör det på mitt egna vis.
Jag trodde när jag gick med på att starta min tid hos min jobbcoach att detta skulle vara en "normal" coach. En sådan som alla andra jag känner har fått komma till. Men när det gäller mig och AF så blir det alltid massa konstigt så då hamnar jag självklart hos en konstig coach. Där vi ska ses i grupp tre gånger i veckan för att utvecklas tillsammans och göra övningar och redovisa för varandra vad vi har för mål i veckan osv osv. Jag är arg. Men jag är också så typiskt svensk så jag vågar inte säga något. Jag törs helt enkelt inte. Så här sitter jag framför min dator, trygg som bara den och spyr galla. För det är det enda jag känner att jag kan göra. För jag är en fegis!
Men håll med om att om det första ni skulle mötas av när ni kommer till er jobbcoach är en whiteboard-tavla där det står ADAM & LISA (våra coacher) är världens bästa coacher /Hemlig beundrare (inringat i ett hjärta) så skulle även ni reagera! Det är högstadienivå! En fritidsgård!
Så tillbaka dit vi startade. Idag ska jag försöka hitta mig en passande utbildning. För då har jag haft något att göra idag. Detta kommer ta hela min dag, har jag bestämt. Sedan hoppas jag på ett telefonsamtal idag som gör att jag kan se ljusare på livet! Håll tummarna!
Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna vara aktiv med att söka jobb från klockan 8 till klockan 17. Det är ju omöjligt.... Och tydligen ska coacherna vara lediga hela nästa vecka.. Och då ska vi få en hemuppgift. Ni hörde rätt!! HEMUPPGIFT! Det känns som om jag är 14 och går på högstadiet... Inte nog att man ska vara där TRE gånger i veckan, man ska också få en hemuppgift. Jag blir så arg på upplägget och konceptet (är inte dessa typ samma sak?). Och min ilska gör mig ännu latare. Jag försöker som i protest hata allt som de hittar på! Och när jag väl hatat det känns det som om jag försöker förbise det och gör det på mitt egna vis.
Jag trodde när jag gick med på att starta min tid hos min jobbcoach att detta skulle vara en "normal" coach. En sådan som alla andra jag känner har fått komma till. Men när det gäller mig och AF så blir det alltid massa konstigt så då hamnar jag självklart hos en konstig coach. Där vi ska ses i grupp tre gånger i veckan för att utvecklas tillsammans och göra övningar och redovisa för varandra vad vi har för mål i veckan osv osv. Jag är arg. Men jag är också så typiskt svensk så jag vågar inte säga något. Jag törs helt enkelt inte. Så här sitter jag framför min dator, trygg som bara den och spyr galla. För det är det enda jag känner att jag kan göra. För jag är en fegis!
Men håll med om att om det första ni skulle mötas av när ni kommer till er jobbcoach är en whiteboard-tavla där det står ADAM & LISA (våra coacher) är världens bästa coacher /Hemlig beundrare (inringat i ett hjärta) så skulle även ni reagera! Det är högstadienivå! En fritidsgård!
Så tillbaka dit vi startade. Idag ska jag försöka hitta mig en passande utbildning. För då har jag haft något att göra idag. Detta kommer ta hela min dag, har jag bestämt. Sedan hoppas jag på ett telefonsamtal idag som gör att jag kan se ljusare på livet! Håll tummarna!
Kommentarer
Trackback
